Brukar du gå runt med paraplyet uppfällt när solen skiner för att vara beredd om det skulle börja regna? Nej, tänkte väl det. Det verkar ju onekligen ganska dumt. Händer det att du oroar dig i förväg för sådant som kanske skulle kunna inträffa? Jag visste väl det. Vem gör inte det mer eller mindre ofta? Och egentligen är det ju samma sak.
Under en livstid kommer vi alla oundvikligen att möta motgångar. Vilka prövningar just du kommer att möta och när kan du inte förutse, men de kommer. Var så säker. De är en del av livet och den krassa verkligheten. Men att oroa sig i förväg för att man kan bli uppsagd, drabbas av sjukdom eller vad det nu kan vara är nästan lika jobbigt som om eller när det verkligen sker.
I en kris eller svår situation reagerar kroppen genom att utsöndra stresshormonerna adrenalin och kortisol. Fantastiska mekanismer som rustar oss för kamp. Saken är dock den att hjärnan inte kan skilja på ett verkligt eller ett inbillat hot och att din kropp reagerar på samma sätt oavsett. Även om våra tankar är just bara tankar så påverkar de oss som om de vore verkliga. Om våra tolkningar, inbillningar och antaganden är negativa sätter de igång hela kroppens stressmaskineri.
Oron gnager
Precis som att många yttre händelser inte går att styra; du kan inte förutse naturkatastrofer, olyckor eller att tåget är inställt, så är också de inre reaktionerna svåra att ta kontroll över. Ofta går dessa igång per automatik; ”tänk om det blir tråkigt på festen”, ”tänk om barnen skadar sig”, ”tänk om jag gör bort mig på anställningsintervjun”. Oron gnager i magen och ju mer du tänker att du inte ska tänka som du gör så blir det dessutom värre. Om jag t ex säger till dig att inte tänka på en grön kanin, vad ser du då framför dig? Just det, en grön kanin. Om jag uppmanar dig att omedelbart sluta tänka på gröna kaniner så har du snart en hel kaninfarm skuttandes för ditt inre. Eller hur? Det du sätter fokus på växer nämligen och våra mänskliga hjärnor funkar som kardborrband för negativa händelser, verkliga eller inbillade, och som teflon för positiva.
Låter det deppigt? Tänk då om. Det fantastiska är nämligen att våra hjärnor är plastiska. Vi kan jobba med våra tankemönster och lära oss att styra dem. Till att börja med behöver vi bli uppmärksamma på vad vi egentligen känner. Dina känslor är kanske den mest värdefulla informationskälla du har. De signalerar något du behöver bli medveten om och eventuellt behöver. Men tänk på att du inte är dina känslor och att känslorna inte äger dig. Känslorna är något du upplever. Så zooma ut och titta på dig själv och fråga dig själv vad känslan egentligen står för. Ett effektivt sätt att träna den här uppmärksamhetsmuskeln och medveten närvaro är mindfulness. Det finns mycket man kan göra själv, men ibland kan det vara värdefullt att ta stöd av en coach för att finna verktyg i syfte att bli medveten om tankar och känslor och finna nya förhållningssätt som gör att du minskar oron och rustar dig för att hantera verklig motgång.
Coachning tar sitt avstamp i den positiva psykologin vilket inte handlar om att välja en flåshurtig, klämkäck och överdrivet optimistisk attityd utan snarare om en positiv realism. Den innebär inte ett förnekande av att motgångar existerar, men bygger på en tro på att vi kan hitta sätt att hantera dem när de verkligen drabbar oss. Vi pratar då om resilience vilket handlar om just att klara av svårigheter, att utvecklas av dem och få ökad styrka av de sätt man använt för att hantera dem. Det handlar om att komma tillbaka från en kris samt bibehålla en god psykosocial funktion. Resilienta individer känner meningsfullhet i sina liv, hanterar utmaningar och bibehåller motivation trots svårigheter, upplever balans och emotionell kontroll samt är medvetna om sig själv och andra. Enligt APA (American Psychological Association) är inte resilience ett personlighetsdrag som människor har eller inte har. Det involverar beteenden, tankar och handlingar som vem som helst kan lära sig och utveckla.
Så istället för att bli dränerad på energi av oro för något som eventuellt sker (fast kanske inte alls gör det), lägg krutet på att medvetandegöra dina känslor och tankar och på att bygga resilience. Känn tillit till att du kommer att hantera motgångarna när de kommer. Välj att anta att allt kommer att gå bra och gör det inte det så har du i varje fall fått njuta på vägen dit och det är ju bättre än inget. Ta ut glädjen i förskott. Fäll ihop det där virtuella paraplyet och njut av solen medan den skiner.
Katarina Brommesson, coach på Wise Consulting