Under mina sista semesterdagar insåg jag att under denna sommar hade jag medvetet, men också omedvetet, reflekterat en hel del över våren. Med en minst sagt brokig vår bakom oss har behovet av att fundera och sortera tankar och känslor varit starkare än vanligt. Vad var det som gjorde våren extra utmanande? Vilka metoder, tankemodeller och inställningar underlättade vägen?
Utmaningarna som utmärkt våren för de flesta av oss har varit det enorma informationsflödet och betoningen på ”samtidigt”. Samtidigt som man försökte få förståelse för själva viruset och hur det påverkar en som människa skulle man greppa konsekvenserna av snabbt förändrade förutsättningar och fånga möjligheter. Det som främst underlättat vägen för mig var det tillitsfulla ledarskapet, min inställning till omständigheterna, den psykologiska tryggheten och den kollektiva kompetensen.
Tillitsfullt ledarskap
Det tillitsfulla ledarskapet toppar min lista. Att ha varit omgiven av ledarskap som haft stor förståelse för ens utmaningar, bekräftat svårigheterna, litat på att vi alla gör vårt bästa utifrån de förutsättningarna vi har och uttryckt stolthet över inte bara ens resultat utan också ens inställning till omständigheterna. Det är i grunden detta som transformerar känslan av rädsla och förvirring till mod och spänning.
Inställning och tankesätt
Denna vår har verkligen visat hur viktigt det är med ens inställning till det som omger en – att alltid utgå ifrån att det som sker baseras även på våra aktiva val istället för tron om att saker och ting bara händer oss och att vi är ständigt omgivna av en massa måsten. Den välkända Stephen R. Covey i boken ”De 7 goda vanorna” benämner den här typen av inställning som ”proaktiv” och uppmanar oss att inse att vi ständigt utmanas av olika val istället för måsten. Genom att i våras ha påmint mig själv om denna insikt har jag kunnat behålla en känsla av kontroll trots att tillvaron hade rörts om rejält. Så istället för att tappa orken och lusten för att ens utvecklingsarbete över en natt hade ersatts av varselplanering, gjorde jag ett val genom att hitta energin i att sätta ett nytt mål – se till att förbereda organisationen så att alla berörda förstod orsaken och kände sig behandlade med respekt och omtanke.
En annan tankemodell som jag haft stor nytta av är ”Inflytandecirkeln”. Genom att då och då ifrågasätta om man lägger för mycket fokus på det man faktiskt inte kan påverka, hjälper det en att ha kvar energin att lägga på sådant som gör skillnad. Att tex lägga all fokus man kan för att minska spridningen av Corona inom ens egna företag genom att göra väl genomtänkta riskanalyser och slagkraftiga åtgärder och samtidigt ta det personliga ansvaret, istället för att lägga kraft på spridningen och konsekvenserna i stort. Även denna metod ger en känsla av kontroll men också tillfredsställelse och energi av att man gör skillnad.
Psykologisk trygghet och kollektiv kompetens
Dessa två omtalade ämnen har jag personligen fått komma extra nära den här våren. I mitt arbete som HR-konsult strävar man alltid efter att ligga i framkant kompetensmässigt för att kunna optimera sina insatser och skapa så mycket värde som möjligt under sin uppdragstid. För att fortsatt kunna leva upp till våra ambitioner även under en vår som denna fick jag uppleva den sanna andan av gemenskap, stöttning och rent kunskapsdelande både strukturerat och spontant. När informationsflödet var som mest intensivt hjälptes vi alla åt att tolka och säkra källorna, dela med oss av olika idéer, och kontinuerligt tillförskaffade oss do’s and don’ts. Att gå genom den här våren tillsammans med ca hundra HR-kollegor har helt klart bidragit till mer mod och trygghet som annars hade riskerat att få sig en törn.
I tider som är präglade av snabba förändringar och en fortsatt ovis framtid blir reflektionstid än viktigare. Förhoppningsvis har du också kunnat ägna en del av sommarledigheten till reflektion. Om inte, kan det vara en god idé att lägga ner lite tid inför en höst som även denna är svår att sia om.
Tamara Lijic Bubalo arbetar som HR-konsult på Wise Consulting.