Under hösten har det inte gått en dag eller nyhetssändning utan att flyktingkrisen avhandlas och massor av behjärtansvärda initiativ delas i sociala medier. Integration och flyktingpolitik har flyttat in i fikarummen på arbetsplatsen. Förhoppningsvis för att stanna.
När jag härom veckan satt framför TV-insamlingsgalan ”Hela Sverige skramlar” och mest kände mig otillräcklig funderade jag på vad kan jag göra. Med betoning på KAN, JAG och GÖRA. Det är inte det att det råder brist på uppslag, ur TV-rutan kom det ena förslaget överdådigare än det andra. Man blir helt slut. Kändisar som delar ut bröd på stationer, personer som åker ut i världen eller insamling av kläder osv. Men igen, vad kan jag göra? Eller snarare förmår göra, mitt i det allmänna livspusslet, som förändrar något i grunden? Hur skapar vi ett samhälle som inkluderar alla även de som är annorlunda eller har annan bakgrund än jag och vi ”vanliga” svenskar.
Varför fastna i maktlöshet?
Jag vet att det vi föder växer, vare sig det är rädsla eller hopp eller glädje. Så jag tog ett beslut, jag ska inte fokusera på allt jag inte kan göra utan försöka gräva där jag står. Och jag som jobbar med HR och med att ge förutsättningar för människor och organisationer att utvecklas, skulle inte jag kunna påverka!? Klart jag kan. Jag kan påverka den miljö jag finns i dagligen, med mina handlingar och med mina ord.
Under årens lopp har jag hört många goda intentioner och ambitioner från chefer och medarbetare: ”Vi ska ta tag i jämställdhetsarbetet och öka mångfalden på vår arbetsplats!”. Men sen är det lätt att se hinder; ”Jag anställer gärna personer med annan bakgrund, men det söker inte några” eller ”mångfald och jämställdhet är väl bra, men i vår verksamhet är det viktigast att vi har rätt kompetens” och underförstått så finns det en konflikt mellan mångfald och kompetens. Eller så gör man planer och policys för att man ”måste” eller ”ser snyggt ut”. Undantag finns också förstås, men när jag ser mig om i samhället så går det skrämmande långsamt för medarbetare som bryter den gängse normen att integreras på i arbetslivet. Eller så blir man gisslan, en ”representant”, för det annorlunda, som är utanför normen.
Handen på hjärtat: även om vi inte kan lösa flyktingsituationen i världen eller lösa alla integrationsfrågor, så kan vi ju ändra hur vi beter oss på våra arbetsplatser!
Här är våra bästa tips för att öka mångfaldsarbetet på jobbet:
- Öka kunskapen om er egen organisation. Hur ser normen ut på just din arbetsplats? Kön, ålder, kulturell och etnisk bakgrund osv?
- Räkna och sätt siffror på normen, inte mångfalden
- Sätt konkreta mål, varje år
- Se över er rekryteringsprocess. Hur gör ni den mer inkluderande? Hur når ni fram till andra målgrupper osv. Sätt även här upp mål.
- Även om ni lyckas rekrytera medarbetare som bryter mot normen, se till att rekrytera in flera personer med annan bakgrund, inte enbart en person som blir gärna blir en ”representant”. Ska man öka chansen att ta till vara på de olika erfarenheter olika personer har, ökar det med ökat antal.
- Ta med mångfald i ert personalbokslut.
Och sist men inte minst, ha tålamod och jobba långsiktigt även när det inte står integration på tidningarnas förstasida varje dag. Skjut inte upp det för att det är svårt. Ät elefanten i små bitar. Öka hela tiden kunskapen om vad det innebär med mångfald i just din organisation. Håll diskussionen levande och försök att se er själva utifrån. För hur hade världen sett ut om det inte funnits människor som stred för kvinnlig rösträtt, mot apartheid eller för allas lika värde? Så enfaldig och ensidig vår värld hade sett ut idag. Mångfald är ett val och det kan vi välja varje dag. Låt oss göra det!
Maria Göthe, ledar- och organisationsutvecklare på Wise Consulting