Bli kontaktad

Bloggen

Låt oss inspirera dig inom HR, ledarskap, medarbetarskap & karriär.

Föregående

Visa alla inlägg

Nästa

07 / 07 / 16

Skäms på mig!

Jaa, vad roligt! Jag ska skriva en bloggtext och jag har så många olika uppslag! Rubrikerna brottas med varandra i skallen på mig. I morgon sätter jag mig och börjar! Och så kommer morgondagen och jag skriver en snygg rubrik och en riktigt brant start – och så kommer det upp något annat – men jag har ju så många uppslag och klart för mig vad jag ska skriva – så det här blir ju lätt som en plätt. Eller?

Sådär håller jag på och skjuter skrivandet framför mig – och jag vet nog vad som drabbat mig. Jag lider inte av prokrastinering (skjuta-upp-till-en-annan-dag-sjukan), inte heller är jag så överbokad så att jag inte har en liten ruta i min kalender för att skriva klart. Jag har bara helt vanlig, tråkig och fullkomligt oglamorös prestationsångest. Alla mina blogguppslag har så snygga rubriker, men när jag ska fylla dem med substans så fylls jag i stället av tvivel. Är det här verkligen intressant? Vem kommer att vilja läsa det här? Det skall ju vara på kornet, elegant, vederhäftigt, trovärdigt och roligt med en rejäl knorr! Eller?

Att vid 53 fortfarande stå öga mot öga med den här tråkiga och meningslösa lilla åkomman stämmer ju inte med min självbild. Jag tycker ju att jag kommit en bit på vägen med mig, min ångest och mina tillkortakommanden. Men så är den där igen, och jag ägnar mer tid åt att kritisera det som kommer över pappret än vad som är hälsosamt.

Så – när jag sitter här och funderar på hur jag skall ta mig framåt så dyker ett par råd upp i skallen. Min kollega Sofie sa – Gräv där du står! – som jag tolkar som ett gott alternativ till att gå över ån efter vatten. I det här fallet kanske det skulle vara att skriva om hur jag känner mig just här och nu i all min prestationsångest och lita på att fler med mig känner igen känslan och kan ha glädje av att någon delar den. Då minns jag också min lärare på Gestaltakademin, Ulf Zwedberg, som säger mitt i mina yviga förklaringar kring något av mina tillkortakommanden – Kristina, se din skam och gå vidare! – Det här är en av mina favoriter.

Skam har varit en sådan vanlig hämsko i mitt liv. Skam för att vara otillräcklig, skam för att göra fel, skam för att inte vara rolig, rätt, smart eller snygg nog utifrån vad jag tror om omgivningens tämligen outtalade förväntningar. Att se att jag skäms och sedan strunta i att försöka dölja det jag skäms över i kaskader av förklaringar som är mer eller mindre övertygande – det är en sådan lättnad. Och att visa upp sig i all sin otillräcklighet är att våga vara sårbar. Och vem vet – jag kanske lär mig något också när jag inte behöver vara allvetande.

Jag har under helgen överkonsumerat Brené Browns fantastiska TED-talks om sårbarhet och skam och både känner och vet att förmågan att visa sårbarhet är en styrka – ingenting annat. Så, vad jag behöver göra nu är att sluta ägna mig åt att fundera över vad andra skall tro om mig när jag skriver och i stället ägnar mig åt vad jag vill säga. Min innersta vilja att säga något – du vet den där viljan som är så stark så att du plötsligt struntar i snygga formuleringar och eleganta knorrar och kör bara kör i, ett flow, och sedan trycker på SEND utan att lägga allt tillrätta, totalt beredd att ta konsekvenserna – den viljan!

Och där infinner den sig, som en katt man har slutat ropa på – lusten kommer självmant. Lusten att dela med mig av mina tillkortakommanden utan att vara ängslig eller orolig. Övertygelsen om att när jag delar något som får betydelse för mig så får det också betydelse för någon annan.

Så – alla ni andra käkbitare och tandgnisslare – håll till godo med mig och mina tillkortakommanden, i hängmattan eller på kontoret. Och leta gärna upp Brené Brown eller Amy Cuddy på Youtube – de är båda inkarnationer av att visa sin vilja genom mod och sårbarhet!

Glad sommar!

Kristina Vallin, Ledarutvecklare, Capacitet

Dela inlägget

Hör av dig till oss!

Lämna ett meddelande så återkommer vi till dig inom kort